Filosofer och vetenskapsmän

Under antiken hade man inga mikroskop eller stjärnkikare, men vetenskapsmän kunde ändå t.ex. räkna ut att allt består av atomer. De kom också på att jorden var rund och att månen inte lyste av sig själv. Ordet ”filosof” betyder vän av vishet. Alla reste till Aten under storhetstiden för att få veta något nytt. Där fanns det bibliotek med skriftrullar och man kunde träffa lärare och filosofer. Filosoferna gick ofta runt på gator och pratade om vad de trodde om saker, men även om nyheter.                                                                                                       

Arkimedes

En känd vetenskapsman var Arkimedes. Arkimedes föddes omkring 287 f. Kr. Han var en av historiens största matematiker och uppfinnare. Han bodde i Siracusa förutom några år då han studerade matematik. När han tog ett bad sägs han ha kommit på Arkimedesprincipen som innebär att en kropp som är nedsänkt i vatten påverkas av en uppåtriktad kraft som är lika stor som tyngden hos den vätska som trängs undan. Enligt sägnen rusade han upp ur badet och sprang naken genom Siracusas gator skrikande ”Eureka” som betyder jag har funnit det. 

Arkimedes uppfann också Arkimedes skruv, som kan ”skruva upp” vatten från en lägre nivå till en högre. Det sägs även att han satte eld på fiendens skepp genom speglar som var placerade så att solljuset fokuserade på fartyget. En annan uppfinning är hans klo som satt i en kran. Då kunde de lyfta upp fiendeskeppen och skaka om dem. Han uppfann andra krigsmaskiner som till exempel katapulter. Under ett krig blev Arkimedes störd av en soldat när han gjorde matematiska beräkningar i sanden och sa åt honom att ”rubba inte mina cirklar”, då högg soldaten ihjäl honom.

Aristoteles

Aristoteles var en känd filosof och vetenskapsman. Aristoteles levde år 384-322 f. Kr. Han bodde i staden Stageria med sin far och sina två syskon. I Aristoteles släkt var alla läkare och det hade varit som en tradition i hans pappas släkt. Hans pappa var en respekterad läkare vid namn Nikomachos. Aristoteles lärde sig läsa, skriva och om litteratur och poesi vid 6 års ålder. När han 13 år började han läsa retorik (konsten att tala) och började hålla tal inför människor.

 Aristoteles trodde alltid att allt hade sin mening. Aristoteles hade en metod för att bli en riktigt bra vetenskapsman, först skulle man observera, systematisera och sedan dra en slutsats. Om han t.ex. skulle se hur solen var på himlen olika tider på dygnet så kunde han sitta och kolla på solen en hel dag. Efter ungefär halva dagen kanske solen var mitt på himlen och slutet på dagen så var den långt bort i väst och man såg den inte mer. Så slutsatsen blev att solen går upp i öst och ned i väst.                                                                                              

Aristoteles var också en lärare. Han startade en egen skola som hette Lykeion. Han var också lärare till Alexander den store. Alexander blev en av de största och främsta krigarna och kungarna. Aristoteles styrka var att han var den första som gjorde filosofi till ett ämne. Hans svagheter däremot är att man idag vet att han hade han fel om många saker han påstod var rätt.

Sokrates

En känd filosof är Sokrates. Sokrates kallades för sanningens filosof. Sokrates var en filosof som gick omkring och samtalade både med vanligt folk och med mäktiga män i Aten. Sokrates ställde kluriga frågor för att människor skulle ifrågasätta saker och ting för att börja tänka själv. Han tog aldrig betalt när han pratade. Sokrates tyckte att alla borde vara mer ärliga och tänka rätt. Det var ungdomar som mest lyssnade på Sokrates och antecknade allt han sa för att föra alla hans tankar vidare. Sokrates hade en modern syn om att kvinnor skulle ha samma möjligheter som männen att utveckla sina naturliga förmågor, både kroppsligt och när det gällde att träna hjärnan. Sokrates menade att den som väl har fått kunskap om vad som är rätt också gör det rätta, och att det är denna kunskap som är kärnan i t.ex. mod. Sokrates blev som en pedagog för att han hjälpte alla och de var många som gick till honom för att få reda på saker och ting, så på så sett blev han den första pedagogen.  Han dömdes till döden för att ha ifrågasatt gudarna och han blev tvingad att dricka en bägare med gift för att dö.

                                              

 

Olympiska spelen i antika Grekland

OS, olympiska spelen, hölls var fjärde år för att hedra alla gudarna i Olympen men framför allt guden Zeus. Kvinnor fick inte vara med och kolla på dem som var med i olympiska spelen. Det var bara fria män som fick kolla på och delta. Det var en mamma som ville se sin son kämpa i de olympiska spelen så hon klädde ut sig till en man och smög in på arenan. När hennes som vann så glömde hon bort sig och började skrika och fira. Då märkte alla att hon var en kvinna. Det var inte tillåtet för tjejer att titta på de olympiska spelen, straffet för det var döden. Men eftersom sonen vann så skonades mamman.

Innan olympiska spelen började så tränade man ofta i ett gymnasium som låg bredvid floden Kladerios. De olympiska spelen öppnade vid första fullmånen efter sommarsolståndet.  På väg till stadion passerade de tävlande Skammens gata, där stod statyer av Zeus. Statyerna föreställde personer som fuskat i någon gren. På sockeln fanns fuskarnas namn och hemort inhuggna. Nu finns bara sockeln med namnen kvar till evig skam. 

OS varade i fem dagar. Den första dagen hölls det en invigningsfest. På invigningsfesten började man med religiösa ceremonier och böner, därefter satte tävlingen igång. Andra dagen startade med kappkörning med hästspann. Den tredje dagen var det femkampen, även kallat pentathlon. Penta är fem på latin. I femkampen ingick det diskus, spjut, längdhopp, sprinterlopp och brottning. 

På brottningen, pankration, lindade man in händerna med läderremmar. Det var det enda skydd man fick ha. De som brottades fick utstå hårda slag mot huvudet och kroppen. Allt var nästan allt tillåtet. Ordet pankration kommer från grekiskans pan som betyder allt och kratos som betyder styrka eller kraft. Pankration uppstod troligen ur de tekniker som en människa tar till i en obeväpnad kamp på liv och död.  Men man fick inte trycka ut ögon på sin motståndare. På den fjärde dagen var det löpning. Man sprang 200m, 400m och 4800m. Den femte dagen fick den som vann en krans som var gjord av olivblad.

De första olympiska spelen ägde rum 776 f.Kr. Segrarna tog emot sina olivkransar i Zeus tempel.  Man ropade upp de personer som vann i t.ex. spjutkastning, löpning. Man ropade upp deras eget namn, ort och pappans namn. De som vann blev firade som stora hjältar i sin stad. De kunde bli riktigt rikt belönade. De som hade vunnit tre olympiska spel blev belönade med en egen staty i Olympia. 
 

De olympiska spelen minskade efter att romarna hade tagit över Grekland 146 f.Kr. Vår egen tids moderna olympiska spel hölls för första gången 1896 i Aten. Olympiska spelen har ägt rum vart fjärde år sedan 1896. Förutom 1916 då första världskriget ägde rum och 1940 och 1944 då andra världskriget ägde rum. Vid OS i Paris år 1900 fick kvinnor delta för första gången.

Retorik och lite till

Retorik betyder konsten att tala. I det antika Grekland var det väldigt viktigt att vara en god talare. Det var viktigt att vara en god talare för varje man som var medborgare i staden var tvungen att några gånger per år att vara med på kullen Pnyx och tala inför rådet och alla andra medlemmar, och om man ville att de skulle lyssna på det man tyckte och hade att säga så var man tvungen att vara en god talare.

Aristoteles bodde i den antika Grekland och arbetade som filosof, vetenskapsman, lärare och författare. Han tänkte mycket på just retorik och var som uppfinnaren av retoriken. Han kom även på den retoriska triaden. Det här skulle man tänka på när man skrev och förberedde ett tal:

1. Ethos- det gäller att få publiken som man talar inför att vilja lyssna.

2. Pathos- väcka känslor.

3. Logos- det gäller att vara övertygande och att ha bra argument.

Demosthenes

Demosthenes, antikens största talare var från början ful, sjuklig, hade en ryckande axel och puckelrygg. Han kunde inte säga ”r” och hade svaga lungor. Demosthenes far dog när han var sju år, Demosthenes ärvde alla pengar men eftersom att han inte var myndig så utsågs några förmyndare att ta hand om pengarna tills han blev myndig. Men förmyndarna var inte riktigt ärliga så de använde pengarna själv. Demosthenes studerade därför hela sin uppväxt retorik (konsten att tala) så att han skulle kunna anmäla dem till domstol när han blev myndig. Han övade sitt uttal. Han sprang uppför trappor och kullar för att träna upp sina lungor. Han stoppade också stenar i munnen och skrek nere på stranden när det var storm. Det sägs att han rakade bort allt hår på halva huvudet för att antingen tvinga sig själv att stanna hemma och öva eller för att komma över sin blyghet. Träningen gav resultat och han blev en mycket duktig talare och han lyckades dessutom sätta dit förmyndarna.

Hetärer

På festerna var det bara män som fick festa, kvinnorna var hetärer och fick underhålla männen med musik, dans och spel. Dansöser var slavar eller ogifta kvinnor.  Hetärer var bara lämpliga till underhållning och inte till giftemål.  De serverade, dansade och sjöng.   

Odyssén

Odyssén handlar om Odysseus resa hem till ön Ithaka från Troja, där det i tio års tid hade pågått ett krig mellan trojaner och greker. Grekerna vann genom att lura trojanerna att de hade gett upp, de gömde sig i en stor trähäst som trojanerna trodde var en gåva som de tog in innanför murarna. När alla trojaner hade somnat så hoppade grekerna ut och brände staden. Så här lyder första delen av Odyssén:

Sångmö, sjung om den man som länge skiftande öden irrade kring när han Troja förstört, den heliga staden. Många människors städer han såg och lärde dem känna, många de lidande voro på hav, som hans hjärta fick utstå under hans kamp för sitt liv och kämparnas lyckliga hemkomst. Dock sina män han ej frälste ändå, hur han försökte, ty de vållade själva sin död, dessa dårar som gudlöst åto för Helios, himmelens son, hans heliga oxar. Också lät guden för dem deras hemkomstdag gå om intet. Härom förtälj oss, o dotter av Zeus, och begynn, var dig lyster…

Artemis

Artemis var jaktens, månens, barnens och kvinnornas gud och beskyddare. Hon var dotter till Zeus och han älskarinna Leto. Hon har även en tvillingbror som heter Apollon. När Hera, Zeus fru, fick veta att Leto väntade barn så skickade hon en orm som hette Pyton för att döda henne och barnen men Zeus bror Poseidon räddade dem genom att hjälpa dem till en okänd ö så att hon kunde föda där. Först föddes Artemis och bara en dag gammal, så kunde hon hjälpa sin mamma att föda Apollon. När Artemis bara var tre dagar gammal så kunde hon redan jaga med pilbåge. En dag när hon satt i Zeus knä så önskade hon några saker: Att hon alltid skulle förbli jungfru och aldrig aldrig behöva lyda en man, att hon skulle få hjortar och hundar att jaga med och att hon skulle få sextio nymfer som jaktkamrater och väninnor.  Zeus uppfyllde alla hennes önskningar.

Agora och Stoan

På torget i Aten kunde man köpa allt. Slavar, livsmedel, tyger och djur, till exempel oxar. Slavinnor var dyrare än manliga slavar eftersom de kunde föda barn som blev nya slavar. De utbildade slavarna kostade mer än tre gånger så mycket som vanliga slavar som inte var utbildade. Livsmedel som fisk, lök, bönor, vin, bröd, olja, frukt och oliver såldes där. Granatäpplen var den saftigaste och mest populära frukten, innan apelsinen kom dit.

Männen gjorde inköpen för att kvinnorna, speciellt de rika, skulle inte visa sig ute, de skulle hålla sig inomhus och den som hade råd med en slavinna slapp bära hem varorna själv. Den som var riktigt fattig, bar mynten i munnen, för han hade inte råd med en börs eller en slavinna. Han var även tvungen att bära mynten han fick tillbaka av fiskhandlaren i munnen. Det fanns väldigt mycket att se i allt vimmel. Bågskyttar i stickade toppluvor, med huvudet högre än alla andra, staden hade köpt in dem som slavar norr om Svarta Havet. De var poliser. Vid ett altare stod en man med höjda armar och bad. En tupp hade offrats, och resterna av den låg och pyrde i askan. Två hundra meter snett över torget ungefär, gick alltid processionerna på festdagarna. Söndagar fanns inte, istället hade man många festdagar. Varje månad hade man en eller flera offerfester.

Längs norra sidan av agora/torget låg ”stoan”, ”saluhallen” eller ”gallerian”. Själva stoan var lång, hundra meter. Den låg helt öppen mot torget med sin pelargång. I hörnet av stoan fanns ett stånd där slavarna och slavinnorna säljs. Längs pelargången fanns många stånd. Bland andra slavförsäljningen, livsmedelsståndet, fiskståndet, köttståndet och ört- och kryddståndet. Pelarna var täta och det vimlade av folk som ville handla och göra affärer.

Människor i olika klasser, allt från bönder till finare folk som präster, samlades på agora och handlade i stoan. Folk småpratade i stoan, och de som behövde kunde få tak över huvudet.  

Butikerna ägdes av invånarna och hantverkare sålde skjortor, sandaler och mantlar. Man sålde även parfymer, salvor och papyrus i vissa delar av stoan. Där fisken såldes var det störst trängsel och folk utifrån kom för att köpa de färska varorna. Gummorna från landet gick hemifrån innan solen gick upp för att hinna till stoan i tid och kunna sälja sina varor som kunde vara oljor, nötter, oljor och bröd.  Även fikon såldes

I vissa delar av stoan satt skrivare som kunde hjälpa dem som inte kunde läsa och skriva att till exempel skriva brev, också betalde de pengar till skrivarna. Det satt även växlare som växlade handelsmännens mynt eftersom varje stat hade egna mynt. Till exempel så kunde växlare växla spartanska mynt till de mynt som används i Aten.

Att vara tjej i Aten

Att vara tjej/kvinna i Aten förr i tiden var inte alltid det lättaste. Det fanns mycket regler om vad man fick och inte fick göra och man hade inte så mycket att säga till om.

Unga tjejer fick inte gå i skolan, deras uppgift var att vara hemma och hjälpa sin mamma med att sköta huset, t.ex. städa och laga mat. När de var i 14-15 års ålder så skulle tjejen bli bortgift till en man som var i 30-årsåldern. När man skulle gifta sig med en atensk medborgare och dotter till en medborgare gjorde mannen och den unga flickans pappa en muntlig överenskommelse. Flickan hade ingen talan och det var osäkert om hon var med när avtalet gjordes. Man gifte sig ofta med en nära släkting t.ex. en kusin, hellre än en främling för att bevara släktkänslan. Mannen kunde ha många kvinnor. Man gifte sig inte på grund av kärlek utan för att kvinnan skulle ge mannen ett barn och vara en bra mor. 
 

Innan bröllopet så skulle tjejen offra alla sina leksaker och sitt hårnät till gudarna. Sedan kom brudbadet och då var det kvinnor med facklor i händerna som hämtade vatten i en speciell källa. En som spelade flöjt gick också med att hämta vatten. Även mannen badade.

På bröllopet så behövde kvinnan bära slöja tills hon anlände tills sitt nya hem. Ibland hade kvinnan inte ens träffat mannen innan själva vigselceremonin. Mannen fick ta med en av sina närmaste vänner i vagnen som ledde till deras hem. Mamman till mannen stod utanför hans hem för att välkomna hem sin svärdotter.

Tjejen kunde skilja sig från mannen men det var inte så bra om hon gjorde det och det var dessutom väldigt dyrt, men om tjejen inte gav mannen ett barn så var det mannens plikt att skilja sig från sin fru. 

Kvinnornas plats var hemmet, medan männen var ute på gatorna på dagarna. Gatorna och torget ansågs som en plats för de fattiga kvinnorna. De rika kvinnorna gick bara ut på torget om de hade en slav med sig. Det enda stället som kvinnorna bestämde nästan allt på var i hemmet. Hon hade alla nycklar till huset. Hon såg till att slavarna och slavinnorna gjorde sitt jobb. Om man levde i en fattig familj så hade man inga slavar då fick barnen och kvinnan själva göra allt jobb i huset.

Kvinnor som stannade inne i huset på dagarna målade läpparna och kinderna med en svag röd ton. Och de mindre ansedda kvinnorna som rörde sig ute bland männen målade sig med en starkare röd färg och svärtade sig runt ögonen. Ögonbrynen målade man i svart och för att framhäva ögonen så sminkades de i rödbruna och mörkgröna toner.

 Man ville få fram ett så perfekt ansikte som möjligt. På Kreta var det fortfarande vanligt att både kvinnor och män sminkade sig i färgglada färger. I Sparta var det ingen som sminkade sig de hade inte ens färgade kläder.

Grekerna använde inga peruker. Kvinnorna hade sitt hår hängande över axlarna och ett diadem eller ett band som höll ihop det. Med tiden blev det mer vanligt att pryda håret med pärlor av metall. Sedan utvecklades det till ett guldband som knöts konstfullt som ett nät. Det var även modernt med låga hårfästen och därför kammades gärna håret från mittbenan ner i en båge över pannan, på så sätt fick det pannan att se längre ut. Längre fram så utvecklades modet och man började kamma det bakåt istället. Man behandlade även håret med oljor och parfymer. Man använde särskild lera och puder för att färga och locka håret.