Teater

Allt som har med teater föddes i Aten under antiken. Varje år firades t.ex. vinguden Dionysos och då hade man olika skådespel till hans ära. En teater låg vid Akropolis i Aten. Där rymdes 15000 åskådare. Bänkarna var av sten. Bänkraderna reste sig som en solfjäder längs en sluttning. Några hade med sig en liten kudde att sitta på. Högst upp satt kvinnorna, på första bänk framför altaret satt Dionysosprästen. Han skulle offra en spädgris, innan föreställningen började. Det gjorde man för att få tur. Det här med teater var stort! Om man vann de olympiska spelen kunde priset t.ex. vara att få sitta längst fram på de teatrarna man ville gå på i resten av sitt liv.

Teatern började alltid vid gryningen. Det var de mest praktiska, för man hade ingen klocka.
2 oboler kostade inträdet, de fattiga gick in gratis. En arbetares dagslön var 12 oboler. Man hade med sig egen matsäck med bröd, oliver, lite fårost, kanske några fikon och ett krus med vatten, kanske utspätt vin.

Grekernas pjäser var lika mycket religiösa ceremonier som ren och skär underhållning. Varje pjäs spelades av bara tre skådespelare. Alla skådespelare var män, och man bar masker för att överdriva uttryck eller för att spela kvinna. Man bar också peruker. På scenen fanns även en kör eller en berättare som talade direkt till publiken och kommenterade det som hände.
Man spelade oftast först en tragedi och sedan en komedi, för att lätta upp stämningen i publiken. En tragedi är en sorglig historia, förr kom de oftast från en verklig händelse. En komedi är en rolig historia som kan handla om vad som helst. En satir är en historia som gör narr av vardagen.

Man tävlade i teater. Priset var en krans i murgröna till både författaren, den som spelar huvudrollen och den som stått för kostnaderna. Tio domare skulle utse vinnaren. Men äran var det största priset. De som en gång hade vunnit, skrevs in stadens krönika och glömdes aldrig. Ingen diktare vann så många kransar som Sofokles. Han fick också många höga ämbeten tack vare att han skrev så bra pjäser. Euripides tävlade med över hundra pjäser men vann bara fem gånger. Han var för modern för atenarna. Hans dramer handlar ofta om kvinnor t.ex. Medea.  Förväntan var alltid stor inför Aristofanes komedier. Kören var då ofta utklädda, t.ex. till grodor, fåglar eller moln. Dialogerna var fulla med vitsar och roliga skämt som folk tyckte om. Under det långa kriget mellan Aten och Sparta skrev Aristofanes komedin Lysistrate. Hon uppmanar alla kvinnor att inte älska med sina män tills kriget är slut. 

Några av pjäserna blev så berömda att de spelas än idag. T.ex. Kung Oidipus, som skrevs av den kända diktaren Sofokles. Kung Oidipus bygger på en saga från staden Thebe. När Oidipus var bebis, sattes han ut i vildmarken för att dö. Ett orakel hade nämligen spått, att han skulle mörda sin far och gifta sig med sin mor. Oidipus räddades, och spådomen blir verklighet. När han inser vad han har gjort, sticker han förtvivlad ut sina ögon. Ingen kan undgå det öde som gudarna har bestämt.