På torget i Aten kunde man köpa allt. Slavar, livsmedel, tyger och djur, till exempel oxar. Slavinnor var dyrare än manliga slavar eftersom de kunde föda barn som blev nya slavar. De utbildade slavarna kostade mer än tre gånger så mycket som vanliga slavar som inte var utbildade. Livsmedel som fisk, lök, bönor, vin, bröd, olja, frukt och oliver såldes där. Granatäpplen var den saftigaste och mest populära frukten, innan apelsinen kom dit.
Männen gjorde inköpen för att
kvinnorna, speciellt de rika, skulle inte visa sig ute, de skulle hålla sig inomhus och den som hade råd med en slavinna slapp bära hem varorna
själv. Den som var riktigt fattig, bar mynten i munnen, för han hade inte råd
med en börs eller en slavinna. Han var även tvungen att bära mynten han fick
tillbaka av fiskhandlaren i munnen. Det fanns väldigt mycket att se i allt
vimmel. Bågskyttar i stickade toppluvor, med huvudet högre än alla andra,
staden hade köpt in dem som slavar norr om Svarta Havet. De var poliser. Vid
ett altare stod en man med höjda armar och bad. En tupp hade offrats, och
resterna av den låg och pyrde i askan. Två hundra meter snett över torget
ungefär, gick alltid processionerna på festdagarna. Söndagar fanns inte,
istället hade man många festdagar. Varje månad hade man en eller flera
offerfester.
Längs norra sidan av agora/torget låg
”stoan”, ”saluhallen” eller ”gallerian”. Själva stoan var lång, hundra meter.
Den låg helt öppen mot torget med sin pelargång. I hörnet av stoan fanns ett
stånd där slavarna och slavinnorna säljs. Längs pelargången fanns många stånd.
Bland andra slavförsäljningen, livsmedelsståndet, fiskståndet, köttståndet och
ört- och kryddståndet. Pelarna var täta och det vimlade av folk som ville
handla och göra affärer.
Människor i olika klasser, allt från
bönder till finare folk som präster, samlades på agora och handlade i stoan.
Folk småpratade i stoan, och de som behövde kunde få tak över huvudet.
Butikerna ägdes av invånarna och
hantverkare sålde skjortor, sandaler och mantlar. Man sålde även parfymer,
salvor och papyrus i vissa delar av stoan. Där fisken såldes var det störst
trängsel och folk utifrån kom för att köpa de färska varorna. Gummorna från
landet gick hemifrån innan solen gick upp för att hinna till stoan i tid och
kunna sälja sina varor som kunde vara oljor, nötter, oljor och bröd. Även fikon såldes
I vissa delar av stoan satt skrivare
som kunde hjälpa dem som inte kunde läsa och skriva att till exempel skriva
brev, också betalde de pengar till skrivarna. Det satt även växlare som växlade
handelsmännens mynt eftersom varje stat hade egna mynt. Till exempel så kunde växlare
växla spartanska mynt till de mynt som används i Aten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.