Att vara tjej i Aten

Att vara tjej/kvinna i Aten förr i tiden var inte alltid det lättaste. Det fanns mycket regler om vad man fick och inte fick göra och man hade inte så mycket att säga till om.

Unga tjejer fick inte gå i skolan, deras uppgift var att vara hemma och hjälpa sin mamma med att sköta huset, t.ex. städa och laga mat. När de var i 14-15 års ålder så skulle tjejen bli bortgift till en man som var i 30-årsåldern. När man skulle gifta sig med en atensk medborgare och dotter till en medborgare gjorde mannen och den unga flickans pappa en muntlig överenskommelse. Flickan hade ingen talan och det var osäkert om hon var med när avtalet gjordes. Man gifte sig ofta med en nära släkting t.ex. en kusin, hellre än en främling för att bevara släktkänslan. Mannen kunde ha många kvinnor. Man gifte sig inte på grund av kärlek utan för att kvinnan skulle ge mannen ett barn och vara en bra mor. 
 

Innan bröllopet så skulle tjejen offra alla sina leksaker och sitt hårnät till gudarna. Sedan kom brudbadet och då var det kvinnor med facklor i händerna som hämtade vatten i en speciell källa. En som spelade flöjt gick också med att hämta vatten. Även mannen badade.

På bröllopet så behövde kvinnan bära slöja tills hon anlände tills sitt nya hem. Ibland hade kvinnan inte ens träffat mannen innan själva vigselceremonin. Mannen fick ta med en av sina närmaste vänner i vagnen som ledde till deras hem. Mamman till mannen stod utanför hans hem för att välkomna hem sin svärdotter.

Tjejen kunde skilja sig från mannen men det var inte så bra om hon gjorde det och det var dessutom väldigt dyrt, men om tjejen inte gav mannen ett barn så var det mannens plikt att skilja sig från sin fru. 

Kvinnornas plats var hemmet, medan männen var ute på gatorna på dagarna. Gatorna och torget ansågs som en plats för de fattiga kvinnorna. De rika kvinnorna gick bara ut på torget om de hade en slav med sig. Det enda stället som kvinnorna bestämde nästan allt på var i hemmet. Hon hade alla nycklar till huset. Hon såg till att slavarna och slavinnorna gjorde sitt jobb. Om man levde i en fattig familj så hade man inga slavar då fick barnen och kvinnan själva göra allt jobb i huset.

Kvinnor som stannade inne i huset på dagarna målade läpparna och kinderna med en svag röd ton. Och de mindre ansedda kvinnorna som rörde sig ute bland männen målade sig med en starkare röd färg och svärtade sig runt ögonen. Ögonbrynen målade man i svart och för att framhäva ögonen så sminkades de i rödbruna och mörkgröna toner.

 Man ville få fram ett så perfekt ansikte som möjligt. På Kreta var det fortfarande vanligt att både kvinnor och män sminkade sig i färgglada färger. I Sparta var det ingen som sminkade sig de hade inte ens färgade kläder.

Grekerna använde inga peruker. Kvinnorna hade sitt hår hängande över axlarna och ett diadem eller ett band som höll ihop det. Med tiden blev det mer vanligt att pryda håret med pärlor av metall. Sedan utvecklades det till ett guldband som knöts konstfullt som ett nät. Det var även modernt med låga hårfästen och därför kammades gärna håret från mittbenan ner i en båge över pannan, på så sätt fick det pannan att se längre ut. Längre fram så utvecklades modet och man började kamma det bakåt istället. Man behandlade även håret med oljor och parfymer. Man använde särskild lera och puder för att färga och locka håret.