Teater

Allt som har med teater föddes i Aten under antiken. Varje år firades t.ex. vinguden Dionysos och då hade man olika skådespel till hans ära. En teater låg vid Akropolis i Aten. Där rymdes 15000 åskådare. Bänkarna var av sten. Bänkraderna reste sig som en solfjäder längs en sluttning. Några hade med sig en liten kudde att sitta på. Högst upp satt kvinnorna, på första bänk framför altaret satt Dionysosprästen. Han skulle offra en spädgris, innan föreställningen började. Det gjorde man för att få tur. Det här med teater var stort! Om man vann de olympiska spelen kunde priset t.ex. vara att få sitta längst fram på de teatrarna man ville gå på i resten av sitt liv.

Teatern började alltid vid gryningen. Det var de mest praktiska, för man hade ingen klocka.
2 oboler kostade inträdet, de fattiga gick in gratis. En arbetares dagslön var 12 oboler. Man hade med sig egen matsäck med bröd, oliver, lite fårost, kanske några fikon och ett krus med vatten, kanske utspätt vin.

Grekernas pjäser var lika mycket religiösa ceremonier som ren och skär underhållning. Varje pjäs spelades av bara tre skådespelare. Alla skådespelare var män, och man bar masker för att överdriva uttryck eller för att spela kvinna. Man bar också peruker. På scenen fanns även en kör eller en berättare som talade direkt till publiken och kommenterade det som hände.
Man spelade oftast först en tragedi och sedan en komedi, för att lätta upp stämningen i publiken. En tragedi är en sorglig historia, förr kom de oftast från en verklig händelse. En komedi är en rolig historia som kan handla om vad som helst. En satir är en historia som gör narr av vardagen.

Man tävlade i teater. Priset var en krans i murgröna till både författaren, den som spelar huvudrollen och den som stått för kostnaderna. Tio domare skulle utse vinnaren. Men äran var det största priset. De som en gång hade vunnit, skrevs in stadens krönika och glömdes aldrig. Ingen diktare vann så många kransar som Sofokles. Han fick också många höga ämbeten tack vare att han skrev så bra pjäser. Euripides tävlade med över hundra pjäser men vann bara fem gånger. Han var för modern för atenarna. Hans dramer handlar ofta om kvinnor t.ex. Medea.  Förväntan var alltid stor inför Aristofanes komedier. Kören var då ofta utklädda, t.ex. till grodor, fåglar eller moln. Dialogerna var fulla med vitsar och roliga skämt som folk tyckte om. Under det långa kriget mellan Aten och Sparta skrev Aristofanes komedin Lysistrate. Hon uppmanar alla kvinnor att inte älska med sina män tills kriget är slut. 

Några av pjäserna blev så berömda att de spelas än idag. T.ex. Kung Oidipus, som skrevs av den kända diktaren Sofokles. Kung Oidipus bygger på en saga från staden Thebe. När Oidipus var bebis, sattes han ut i vildmarken för att dö. Ett orakel hade nämligen spått, att han skulle mörda sin far och gifta sig med sin mor. Oidipus räddades, och spådomen blir verklighet. När han inser vad han har gjort, sticker han förtvivlad ut sina ögon. Ingen kan undgå det öde som gudarna har bestämt.

Läkekonsten

Det fanns en gud som hette Asklepios. Han gav hälsa till folket. Han hade många tempel, men det mest kända låg i Epidauros på Peloponnesos östra kust. I Epidauros sov de sjuka på hudar av olika slags djur som de nyss har offrat. I drömmen såg människorna guden komma men en stav men en orm runt, med honom kom alltid hans dotter Hygieia (därifrån har vi fått ordet hygien). Askelpios tempel var som ett slags sjukhus.

För att få vara i templet så måste de som är sjuka fasta, bada i havet, offra och läsa på tavlorna av marmor som var vid ingången. På tavlan stod det om guden Asklepios under. En kvinna som hade varit havande i 5 år, hjälpte han att föda. En skallig man fick sitt hår tillbaka. En spartanska som var svullen av vattusot, hade han skurit huvudet av, vänt på och hällt ut vattnet. Sedan på morgonen satt huvudet fast och inga ärr på halsen syntes.

På den tiden hade man inte samma medicin som nu. Då använde man t.ex. ormens saliv eftersom ormar ofta sårades i munnen och åt byten med vassa klor, men såren läkte snabbt. Så då trodde man att folkets sår också kunde läka av ormarnas gift.


Grekerna var inte så upptagna av tankar på döden. De var intresserade att leva livet här och nu. De trodde att människan hade en själ. De förberedde sig under livet inför sista resan till underjorden och dödsriket. De trodde att man först kom till floden Styx. Färjekarlen som kör folk över floden Styx heter Charon. Han ville ha betalt för sina tjänster. Därför lade man ett silvermynt i munnen på den som dog så att han kunde betala Charon. Hades är dödsrikets och underjorden gud. Han hade även en hund som vaktade där som hade tre stycken huvud. Hunden heter Kerberos.  

 Då en familjemedlem dog, tvättade kvinnorna kroppen, bestänkte den med parfymerad olja och örter och klädde den i rena vita kläder. Men man lät ansiktet vara fritt.  Efter en kort sorgetid i hemmet fördes kroppen på en vagn till begravningsplatsen utanför staden. Begravningsföljet återföljdes av sörjande släktingar klädda i svart med kortklippt hår medan gråterskor sjöng begravningssånger. 

Hippokrates-läkekonstens fader

 Hippokrates släkt var prästläkare vid Asklepios tempel. Han var född på ön Kos. Det var ändå han som rensade ut gudar och vidskepelse ur läkekonsten. Hippokrates var den första att tro att sjukdomar har naturliga orsaker. Att de inte har med gudar att göra. Hippokrates var en känd person som kom på nya mediciner och testade saker. Hippokrates sa att en läkare ska göra noggranna iakttagelser och sedan ställa en diagnos, alltså komma fram till vilken sjukdom personen har. Sedan måste läkaren göra en prognos hur han eller hon tror att sjukdomen ska utvecklas. Misstänker man att sjukdomen inte kommer att försvinna så är den kronisk. Orden diagnos, prognos och kronisk har vi fått från Hippokrates.

Livet i Aten

Husen

Husen var mycket enkla och vissa hade inte ens fönster. Var du en vanlig människa i Grekland så bodde du i ett enkelt hus byggt av torkad lera och vass. Hade man två våningar fanns det en trätrappa utanpå huset så att man kom upp dit. Oftast bodde bönderna i små runda hyddor som var gjorda av flätverk och lera. Husen var dåligt byggda och väggarna var gjorda av trä, obränt tegel eller sten. De var så dåligt byggda att en inbrottstjuv kunde slå sönder väggen för att komma in istället för att gå in genom dörren eller ett fönster. Tjuvarna kallades därför för ”väggbrytare”. De allra fattigaste bodde i bergshålor. Under vintern blev det väldigt kallt. Männen gick därför ofta till badhusen för att bli varma. Kvinnorna och barnen var tvungna att stanna hemma och frysa. I hemmen fanns nämligen inte någon fast eldstad som man kunde tända och värma sig över.

Det fanns en 15 meter djup brunn som slavarna fick gå till och hämta vatten från på befallning. Toaletten var byggd som ett kärl (bunke). Slavarna fick då och då tömma den när den blev full. Vissa rika familjer hade ett enkelt avloppsrör som gick från kärlet ut på gatan. De rikare familjerna hade olika rum i huset. Det fanns badrum, förråd, kök, männens avdelning (andron), kvinnornas avdelning (gynaikon) och sovrum. Det fanns väldigt många låga möbler för att luta sig tillbaka. Det fanns inga armstöd på t.ex. sofforna och fåtöljerna. Möblerna användes till olika syften. T.ex. att sova, när man skulle äta eller sitta i.  

Arbetslivet

Grekerna arbetade hårt inom sina yrken som t.ex. jordbrukare, hantverkare och tjänstemän. Grekerna värdesatte kvalité och gott hantverk men alla levde inte för sitt arbete. Saker som de värderade högre var att vara en god samhällsmedborgare.

Skolan

Man började i skolan vid 7-års ålder. Det var bara killar som fick gå i skolan. De viktigaste ämnena i skolan var läsning, skrivning och musik. I Grekland älskade man musik. Därför var det viktigt att kunna spela bra musik, eftersom musik förekom vid alla fester och högtider. När man spelade musik så använde man t.ex. lyra, flöjt och kithara. Utanför klassrummet fanns ofta en palaistra (idrottsplats). Det var viktigt att kunna läsa i Aten för lagarna var nedskrivna på sten. Pojkarna fick även lära sig läsa olika verk av poeterna t.ex. Homeros. När man skrev så skrev man på vaxtavlor.

 Man suddade genom att släta ut vaxet. När man övade på att skriva så skrev man samma ord gång på gång. Eleverna fick också lära sig väldigt mycket poesi utan till. Få av tjejerna fick lära sig att läsa, de flesta fick bara lära sig hur man sköter ett hem. Man hade olika lärare i varje ämne. Läraryrket var inte så populärt och inte heller så bra betalt. Det fanns tre olika ämnen som man läste och det var tre lärare som undervisade: grammatisten som undervisade i skrivning och läsning. Sedan fanns det kitharisten som undervisade i musik och sist fanns det paidotiden som var idrottslärare.  Idrott och all fysisk träning var viktig i Grekland.  Pojkarna fick lära sig olika olympiska grenar i en Palaistra.  Unga män som var vältränade var också goda soldater. Pojkarna tränade alltid nakna.

Man vet inte säkert om det var skolplikt i Aten. D.v.s. om föräldrarna var skyldiga att skicka iväg sina barn till skolan. Även om det inte var lag på skolplikt så var det vanligt för pojkar att gå i skolan från 7-års ålder för att lära sig läsa och skriva. Det var tradition. Det fanns ingen offentlig skolbyggnad, barnen fick istället besöka läraren i hans hem. De som var rika hade råd att låta barnen gå i skolan upp till 16-års ålder. De som var fattiga fick sluta i skolan betydligt mycket tidigare. Vissa barn som var dåliga på att läsa och skriva kallade man för analfabeter. Skoldagen började alltid i soluppgången, och slutade när solen gick ner. Undervisningen fick aldrig ske efter solens nedgång. Det var sträng disciplin i skolan, lärarna bestraffade barnen genom att slå dem med en käpp.

Krig

Eftersom de inte fanns så mycket åkermark och vatten i många av de grekiska stadsstaterna så krigade de ofta med varandra. Fältslagen ägde rum på bestämda tider på året då männen inte behövdes i jordbruket. De ansågs väldigt ojust att anfalla vid andra tidpunkter. Soldaterna hade spjut och sköldar. De stack varandra med spjuten tills den ena hären gav sig av och flydde.

Det fanns några olika krigare det fanns t.ex. hopliter. De hade ett långt spjut sedan hade de en stor rund sköld och ett litet svärd. De hade hjälm och bröstpansar de var fotsoldater. Spjutet använde de för att stoppa ryttare med hästar eller döda någon från långt håll. Kavallerister var soldater som red på hästar, de hade långa spjut. Det fanns både för- och nackdelar med att sitta på en häst, det bra var att de kunde förflytta sig snabbt men det dåliga var att de inte hade stigbyglar så det var lätt att dra ned dem från hästen. Och då blev det svårt att skydda sig med ett långt spjut

Greker har alltid varit duktiga sjömän och en del av deras städer hade egna flottor med krigsfartyg, så kallade trirem. En trirem hade tre roddbänkar på varje sida och bemannades med ungefär 170 roddare och högst 30 soldater. De män som inte hade råd att skaffa vapen och utrustning och bli riktiga soldater fick ro. Skeppen användes för att i strid ramma fiendeskepp genom att köra rätt in i dess svaga del, sidan. Besättningen måste därför alltid se till att sidan på båten inte låg öppen för attack.

År 490 f.Kr. skickade den persiske kungen sin stora flotta över havet med tusentals soldater för att anfalla Aten. Staden skulle straffas. Men innan den persiska armen hann gå till anfall blev den angripen vid en plats som heter Marathon omkring 4 mil utanför staden. Atenarna hade fått reda på att perserna var på väg, en budbärare hade sprungit de drygt fyra milen för att varna grekerna (det är därifrån vi har fått vårt nutida maratonlopp). Atenarna var nu förberedda och gick till anfall. Atenarnas överraskningsanfall slutade med stora förluster för perserna som flydde ut över haven igen den atenska armen hade vunnit.

Ett känt slag ägde rum 480 f. Kr. vid Thermopyle i ett bergspass. Det var ett krig som var grekerna mot perserna. Perserna attackerade och då var det nära att grekerna vann men en av grekerna förrådde grekerna och visade en bakväg runt passet och alla trupper rusade in och förstörde allt. Persernas kung Xerxes kom sedan med en trupp och brände ner Aten. Från stadsberget Akropolis kunde han sedan se sin flotta styra in i sundet vid ön Salamis. Men där överraskades den av grekernas krigsfartyg. Grekerna vann en förkrossande seger och perserna tvingades dra sig tillbaka från både Grekland och Jonien. Grekerna vann för att de hade mindre och snabbare båtar än perserna. De rammade de persiska båtarna en efter en.

Alexander var son till Filip av Makedonien. Vid 20 års ålder blev Alexander kung av Makedonien. Som kung erövrade han större delen av den kända värden, han spred den grekiska kulturen och språket ända bort till Indien. Alexander lät bygga olika städer på olika ställen i världen. Han döpte alla de städerna till Alexandria. Alexander dog när han var 33 år av malaria. När han dog blev de svårt att hålla ihop hans stora rike så de delade upp riket i olika delar, alla med den grekiska kulturen som ideal. När Alexander levde så gifte han sig med många döttrar till mäktiga män för att få förtroende hos dem han erövrade. Alexanders favoritbok var Illiaden. Den handlar om det trojanska kriget. Den hade han med sig jämt, även när han var ute i krig.

Religionen i antikens Grekland

Gudarna var väldigt viktiga för grekerna. De kunde både skada och hjälpa människorna. Ett bra sätt att närma sig gudarna var att offra djur eller vin i hopp om att gudarna skulle tycka om en. Ett tempel byggdes som ett hem för en gudabild, inte som en gudstjänstlokal. Inuti templet stod en jättestaty av guden eller gudinnan och ofta låg stadens skattkammare där. Människorna i staden ville ofta ha hjälp med kärleksbekymmer och när de skulle ut i krig.

Gudarna kunde också ge goda råd genom orakelsvar.

Man trodde att de viktigaste gudarna och gudinnor bodde på berget Olympos i norra Grekland. Där bodde bland annat den högsta guden Zeus, hans hustru Hera, kärleksgudinnan Afrodite och havsguden Poseidon. Hermes var gudarnas budbärare. Hermes var mångkunnig och snabbtänkt. Han var också en spion som Zeus valt ut. Han var också son till Zeus. Han hade vingar på sina skor så han kunde flyga. Han har vingar på sin hatt också. Hermes föddes på ett berg som heter Cyllene i Arkadien. Apollon är också son till Zeus. Apollon är konstens och musikens gud. Han var bland de skickligaste bågskyttarna i Grekland. Apollon avbildades oftast som en vacker ung man.  Nu ska ni få veta lite mer om några av gudarna och gudinnorna!

Gudinnan Athena

Athenas födsel var inte som alla andras. Hon kom ut, fullvuxen, ur sin pappa Zeus huvud. Athena var staden Atens skyddsgudinna. Hon gifte sig aldrig, hon hade inte ens något förhållande. Därför brukar hon ofta kallas för ”Parthenos” som betyder Jungfru. Det var inte för att Athena var ful som hon inte hade något förhållande, hon var mycket vacker. Vissa myter säger att hon var den vackraste gudinnan av de alla.

Så som alla andra gudar ofta gjorde så bråkade Athena ofta med sina släktingar. Athena kom i bråk med sin farbror Poseidon om vem som skulle bli skyddsgud eller skyddsgudinna över staden Aten. De bråkade länge om saken. Till sist fick invånarna i Aten själva bestämma över vem de skulle dyrka i staden.  Poseidon slog ner sin treudd i marken så att en källa med vatten störtade fram. Men det här vattnet var lika salt som i havet så de kunde inte dricka vattnet.  Athena däremot gav dem olivträdet som de hade stor nytta av. De fick både olja och virke från trädet. Därför fick Athena bli stadens skyddsgudinna. Poseidon och Athena blev aldrig riktigt vänner igen efter detta.

Athena hjälpte många mänskliga krigare genom krigen. Hon tyckte särskilt mycket om den sluga krigaren Odysseus och hon hjälpte honom många gånger under det trojanska kriget. Hon gav också många goda råd till Herakles under hans stordåd. Men hon kunde ibland vara väldigt självisk och tanklös. Kvinnan Arakne var en väldigt duktig sömmerska precis som Athena. Arakne skröt väldigt ofta om att hon var betydligt mycket bättre än vad gudinnan själv var. Athena tyckte inte om det och utmanade Arakne på en tävling i vävkonst. Athena vävde en tavla av sin strid mot Poseidon om staden Aten. Arakne vävde en bonad som visade Zeus med alla han älskarinnor. Men eftersom att Athena var Zeus favoritdotter blev hon väldigt arg och förstörde bonaden. Arakne blev så sårad att hon tog sitt eget liv. Athena fick otroligt dåligt samvete över vad hon gjort och förvandlade Arakne till den allra första spindeln. Som var den skickligaste vävaren i världen.

Athena var även med i en tävling om vem som var vackrast av henne, Hera och Afrodite. Prins Paris avgjorde tävlingen och beslutade att Afrodite var den vackraste av dem. I gengäld gjorde Afrodite så att Helena, som var den vackraste kvinnan i världen, blev kär i prins Paris. Men deras kärlek orsakade sedan det långa och hemska trojanska kriget som varade i tio långa år.

Zeus

Zeus är gudarnas konung. Myter säger att Zeus skapade ordning i världen genom att döda sin far Kronos. Han blev också härskare genom att döda sin far. Zeus härskade över himmel och jord. Han såg till att lagen följdes genom att kasta blixtar mot dem som inte följde den. Zeus skyddade vänskap och gästfrihet och han hade makt över vädret. Alla gudar måste lyda honom. Zeus syskon är Hera, Hestia, Demeter, Poseidon och Hades.

Zeus blev i hemlighet uppfostrad i en grotta i ett berg på Kreta. Nymfen Adamanthea tog hand om Zeus och hängde upp honom i ett träd, så han inte befann sig på himlen, på marken eller i havet. Kronos hade nämligen insyn på alla de platserna. Zeus var gift med sin storasyster Hera. Han var otrogen mot Hera flera gånger. Zeus gillade verkligen kvinnor för att ibland så förklädde han sig till djur och vanliga människor för att komma åt dem. Zeus skapade människorna tillsammans med titanerna Prometeus och Epimeteus, alla var gjorda av lera och alla var män.

Herakles

Herakles föddes genom att Zeus var otrogen mot Hera. Natten när Herakles föddes skickade Zeus Hermes, gudarnas budbärare, för att hämta Herakles. När Herakles kom till gudarna så lade Hermes Herakles på Heras bröst och han drack mjölken ända tills Hera vaknade. Då knuffade Hera bort Herakles och Hermes tog hem honom igen. Nu hade han fått sina krafter.

Hera var vansinnig och skickade två giftormar till spädbarnet Herakles. Men Herakles bara ströp ormarna och använde dem som leksaker. Men Herakles styrka var inte bara till fördelar. En dag när han blivit äldre hamnade Herakles i bråk med sin musiklärare och slog honom så han dog! Nu var han tvungen att åka upp i bergen och jobba som herde. Det livet passade honom ganska bra och han blev snabbt vän med många av herdarna.

En dag fick han besök av två nymfer. En av nymferna kunde ge honom ett lätt och behagligt liv. Den andra kunde ge honom ett svårt och tufft liv men samtidigt ära och rikedomar. Han valde det andra. Det första äventyret han fick var av kung Thespius och det var att döda ett lejon som överfallit hans boskap. Herakles dödade lejonet med bara händerna. Som belöning fick han göra kungens 50 döttrar gravida. Även det lyckades han med!

Oraklet i Delfi

Eftersom folken kring Medelhavet trodde att gudarna bestämde över våra liv, sjukdomar och död försökte många lista ut Zeus planer. De som klarade det bäst var Apollons präster. Apollon var son till Zeus och närmast att få veta Zeus planer. Vid sina tempel gav han svar om framtiden, så kallade orakelsvar, genom prästerna.

Särskilt berömd blev Oraklet i Delfi. Den som ville rådfråga Oraklet måste offra något åt guden. Man köpte t.ex. ett får av en bonde och offrade det. Templet låg på berget Parnassos, drygt 500 meter upp. Stigen upp till det heliga området var brant. Där uppe gav träden skugga, och en helig källa gav svalka. Besökaren drack av vattnet och tvättade sig ren. Först då fick man gå vidare. Ur dunklet trädde besökaren ut i ett bländande ljus. Där stod ljusets gud, Apollon – en 17 meter hög staty – badande i sol. Bakom låg hans vackra och stora tempel. Arkitekterna och konstnärerna hade gjort sitt bästa för sin gud Apollon. Först skulle djuret offras. Och då om det ryste till var guden närvarande. Altaret där man offrade var stort nog att offra en oxe på. 

Det hände också, när städer och rika män sökte råd. När prästerna hört ärendet, försvann de in i templet. Där inne fanns Pythian. Hon var en präktig bondflicka från trakten. Hon satt på en pall med 3 ben. Golvet var ojämnt. 4 ben hade gjort pallen ostadig. Hon måste sitta stadigt, för hon var halvt i dvala, kanske drogad eller omtöcknad av ångor från en spricka i berget under. Nu kunde hon höra gudens röst. I spänning väntade besökaren på svaret . Under tiden kunde han se sig omkring. Där var de 23 skattehusen, som gömde guld och dyrbarheter, som inte fått plats i templet. Varje stad hade sitt eget hus. På murarna fanns tänkespråk, t.ex. ”Känn dig själv”. De svar man fick av oraklet kunde vara ganska svåra att tyda, men nu kunde man i alla fall känna sig säker på att gudarna lyssnat och givit ett svar.